Tårar är bra
Jag har tänkt väldigt mycket de senaste tre dagarna. Jag har nämligen varit hemma i tre dagar pga en kraftig förkylning och för att jag har tappat rösten igen. Sååå jobbigt att inte kunna prata. Särskilt när det gäller barnen. Att inte kunna prata med dem. Det är inte lätt alltså. Idag har rösten kommit tillbaka lite mer. Men så fort jag försöker prata så blir halsen irriterad och hostan förvärras. Men imorgon tänkte jag ta mig till jobbet ändå.
Jo som jag sa så har jag tänkt väldigt mycket. Och det beror faktiskt framförallt på en serie som jag har börjat kolla på nu när jag har legat hemma. Den heter "This is us". Alltså jag säger bara WOW vad bra den är!! Den handlar om en familj som man får följa med igenom olika tider. Från att föräldrarna föds till när trillingarna föds, under deras barndom och nutid då de är vuxna. Och det kan hoppa lite fram och tillbaka under varje avsnitt. Sådant som jag inte brukar gilla. Men det är verkligen så sjukt intressant. Framförallt att se hur dessa trillingarna blir. Hur deras uppfostran och miljö påverkar hur de blir som vuxna. Det har fått mig att tänka väldigt mycket på hur mina barn påverkas av det jag säger och gör och hur jag uppfostrar dem. Det är både lite skrämmande och häftigt på samma gång.
Jag har lovat mig själv att ge dem så mycket mer uppmärksamhet när jag hämtar dem efter jobbet. Har tyvärr oftast blivit mycket städande, tvättande och matlagning så fort vi har kommit hem. Och mitt i allt det försöker jag hinna med att hjälpa Leonel med läxorna med. Så vill jag inte ha det. Jag vill kunna komma hem och bara mysa med dem på golvet eller soffan. Prata med dem var och en. Fråga hur de har haft det. Gosa med dem. Leka med dem. Läsa för dem. Spela spel med dem. Åtminstone första timmen. Sen måste jag laga mat. Så är det ju bara. Men jag ska banne mig ge dem min tid först. Sen får det andra komma efteråt.
Så det ska jag bli bättre på. De växer så fort! ❤️
Och jag har gråtit så mycket dessa tre dagar. Jag tror ärligt talat att jag har gråtit bort min förkylning. Haha! Ok, den är inte helt borta men på väg bort iaf. Har inte gråtit för att jag har varit ledsen utan pga serien. Hehe. Har nog gråtit på 90% av avsnitten! Haha! 😋 Men att gråta är såååå befriande! Jag älskar att gråta. Att gråta är så förbaskat skönt. Och ännu skönare är det efteråt. Att gråta frigör så mycket känslor. Och tänk att det finns människor som aldrig gråter. Och det kan bero på olika saker. Att de tycker att det inte finns anledning att gråta, att det är töntigt och löjligt, omanligt eller att ens föräldrar förbjöd en från att gråta för att det är att visa svaghet. Men jag håller inte med. Att inte gråta är absolut ingen styrka. Det kommer inget gott med att hålla känslor inom sig. Ingenting alls. Däremot att gråta är en sådan frihetskänsla. Och efteråt blir man så avslappnad och har lättare för att tänka klart och ljusare på saker.
Jag läste en artikeln på nätet om gråt. Det stod att när vi är ledsna och gråter så släpper kroppen automatiskt ut kemikalier som fungerar som ett naturligt lugnande medel, vilket hjälper till att dämpa smärtan man känner. Att gråta släpper ut två typer av hormoner som kallas opioider och oxytocin, och dessa får smärtan att lindras. På så sätt fungerar de som naturliga bedövningsmedel, vilket gör oss lugnare och låter sinnet vila.
Så jag har nog inte helt fel då. 😜
